All bounds are built on trust.

Nu är det såhär, att SM som går i helgen kommer inte bli som jag hade tänkt. Inter är inte i den kondition som behövs och jag vill inte sätta honom på något alldeles för svårt eller jobbigt. Väljer att lyssna på Inter och gör det som är bäst för honom.

Men jodå, ett SM blir det.. Men kommer inte vara med i den enstjärniga klassen, utan jag backar. Kommer att starta vårat första stil-SM nästa helg, Inter och jag. Utan förväntningar, med massa glädje. Om jag är taggad? Ohja. Trots att jag har taggat sen 1 år tillbaka, från förra SM:et och haft mål till detta år att ligga på topp, att starta de svenska mästerskapen och ligga bra till där, så har vi nu fått lov att backa flera gånger i år. Varför? Jo, planerna förändras vare sig du vill eller inte. Det är bara att bita ihop och skapa nya mål, som både du och din häst klarar av tillsammans, för det är något man måste göra. Orka & vilja tillsammans.

Började fundera redan när jag som många andra fälttävlansryttare, kollade fälttävlans-VM på tv. Hur många var tränade för just denna uppgift? Trots dessa rutinerade hästar samt ryttare i 4* klass, så var det inte många utav dom som gjorde det rätta. Vissa hade mer ork än vad hästarna hade, det resulterade i utbrytningar och spöande inför varje hinder. Vissa av dom valde själva att avbryta, t.om. i slutet av banan. De är vad man bör göra, lyssna på sin häst och veta vart gränserna går. Sen fanns det självklart många som orkade runt, hoppade jättefint! Så stort creed till de som avbröt och de som kom runt & ändå var fräscha in i mål. Och ja, jag skulle kunnat starta i den enstjärniga klassen och gett mig fan på att komma runt. Hur bra skulle Inter må efter det? VI gör detta för att VI älskar den här sporten, då ska de inte heller bli för svårt för hästens kondition eller styrka. Meningen är att förtroendet ska höjas, ju längre upp i klasserna vi kommer och inte tvärtom. Psyket på hästen ska inte behöva pressas, för att vi vill mer.
 
Vi har startat i Ljuslingsbackens enstjärniga klass och ska jag vara ärlig, så var den tuff trots att Inter hade en bra kondition förra året. Inte den bästa, men bra för att tuffa runt en enstjärnig bana. Det vi inte var förberedda på, var alla backarna som var svårighet i sig. Att orka upp för alla backar, hålla tempot och ta sig över relativt stora hinder, det klarade vi av men på gränsen. Detta år är vi inte där, vi har inte haft de bästa förutsättningarna för att kunna träna oss upp till 1-2* nivå. Jag backar tillbaka för det är okej, det är alltid okej. Jag lyssnar & litar på Inter. Han lyssnar och litar på mig. Det finns ingen anledning att fälla tårar eller gräva sig ner i att "de är synd att vi inte kan starta i den klassen", utan vi blickar framåt och tar allt som det kommer. Vi har legat i toppen, vi kan göra det igen. Tillsammans eller på olika håll, det återstår att se. Inter kommer föralltid vara min hjälte, oavsett motgångar.
 
Jag kommer att vara med på SM, med underbara människor, min pålle och min pojkvän. Kommer att heja på alla som är där och tävlar, speciellt i den enstjärniga klassen & hoppas på att ni alla tar er runt med lätthet. Och oavsett motgångar, så var glada & stolta att ni faktiskt tagit er dit ni är idag. Som jag sa till mig själv, det är okej att backa. Den dagen eller tävling det blir jobbigt & svårt, backa tillbaka. Ni är snart bättre och starkare än någonsin efter det! Ses i Ljuslingsbacken i helgen alla underbara ekipage
 
 
2
Ellen

Jättebra och klokt skrivet Yohanna! Lycka till i helgen och ha så roligt :)

Svar: Åh, tack så himla mycket! Vi ska ha det roligare än någonsin, kram :)
Yohanna Andersson

Annika

Åh vad klok du är!! Läser dina sidor nu i efterhand .

Svar: Tack Annika! Gör så, uppdateringar händer inte så ofta men ska försöka bättra mig. Kramar
Yohanna Andersson