Allt du vill uppnå, är på andra sidan av rädslan


Tänkte berätta lite om Brownies progress. För er som inte vet, köpte jag Brownie som 2,5 åring vintern 2013. Han var inte inriden, men välhanterad. Jag hade som mål att göra 3-årstestet med Brownie på våren 2014. Började lära känna honom, lära honom alla kommandon från marken och red in honom. Ja, vi gjorde väldigt mycket. Vi tog oss runt i skogarna som ingenting, både med och utan sällskap. Inridningen gick galant, 3-årstestet avklarat godkänt.

Sen började något hända hos honom efter min rösta avramling. Efter den gången fanns det spända hos honom mer och mer. Till slut blev det för mycket, för båda två. Jag kom till den gränsen att det blev jobbigt att rida honom. Jag visste inte hur jag skulle ta mig vidare för att det skulle bli bra igen. Han var bokstavligen rädd för sig själv. Ni kan tänka er att ju mer han rör sig, desto räddare blir han och det blir inte bättre av att någon sitter på ryggen och håller sig fast för sitt liv som jag då gjorde. Dock hände det mestadels vid ridning, men vid tillfällen spände han till sig även under tömkörning och longering.

Jag gjorde det jag kunde först, vilket var att börja om helt. Det gick bra och jag såg till att inte forcera honom. Men min kunskap om just detta, räckte inte till. Vi stod och stampade på samma ställe och jag ville bara ge honom en chans. Vi kontaktade Sandra Noyez i Kolbäck där vi blev varmt välkomnade. Det jobb hon har gjort, har fått min lilla häst att komma några steg framåt. Det är en stor skillnad idag, från den dagen vi lämnade iväg honom. Både i muskler, hull och speciellt i ridningen. Jag är så glad över den hjälpen vi fått och än är det inte över. Vi var tvungna att ta beslutet om att ta hem honom, men kommer fortsätta ta hjälp av Sandra.

Jag tog hem honom i förrgår och har fått mycket läxa hem, vilket jag övade på idag med Brownie. Longerade honom i båda varv, trav och galopp. Använder mig av en hjälptygel för att få hans hals något lägre - vilket ger mer avslappnad häst och värme i musklerna. Det är viktigt speciellt för honom då han fortfarande kan bli spänd, att han är varm i kroppen vid ridning. Efter longering tar jag av hjälptygeln och hoppar upp. Rider med stöd i tygel och skänkel då han behöver känna att jag hela tiden finns där. Som sagt så kan han fortfarande blir rädd för sig själv, spänna till sig, då är det så himla viktigt att jag finns där och hjälper honom innan den skörda tråden går sönder. Så fort jag känner att han blir spänd, saktar jag bara av eller gör halt, klappar honom och börjar om. Vilket idag gick så himla bra! Vi är i skritt och trav än, för det är han som bestämmer hur lång tid det tar. Det blir repetition imorgon, om han känns lika fin som idag. Annars hittar vi på något annat!