Är det bara jag, eller är det oflyt jag hör?

Idag såg jag riktigt fram emot att få jobba med Brunis. Går längst ner i hagen för att hämta honom, börjar gå men han är riktigt seg. Kollar ner på benet och BAM. Idag bestämde sig Brunis för att vara slagpåse åt någon av de andra hästarna. Kraftigt svullen på vänster fram, sår och ömmar ordentligt. Hur skulle man själv känna efter bara ett blåmärke liksom.. Kollar temp vilket är normalt, ringer till veterinär för att checka och då sparken träffat ett så pass "bra" ställe så råder de att jag avvaktar, spolar benet och håller koll på tempen.
 


Sånt här gör mig inte förvånad längre. Jag känner såhär; jag bryter hellre alla ben i kroppen än låter mina hästar vara skadade. Nu får det vara slut med allt oflyt, det håller inte och jag orkar inte. Men det är väl ändå sånt här man får ta, när man har djur. Jag var och kollade till grabben som nu står inne tills vidare för en stund sen. Svullnaden hade lagt sig något och tempen var bra. Hoppas att det går åt rätt håll och att det bara är ytligt. Eller vågar man ens hoppas? Jag gör det iallafall.