..

Sitter just nu med min målarbok och lyssnar musik. Tänkte bara dela med mig lite tankar och så, eftersom det inte blev så mycket skrivet igår efter jag var hos läkaren. Så får vi se hur mycket jag orkar skriva sen, och om i ett annat inlägg.

Ja, de där så kallade läkarna.. Blir så trött på den svenska vården överhuvudtaget. Har inte varit hos någon som sagt ett endaste vettigt ord, never ever. Hur kan det komma sig att man inte kan sköta sitt jobb och komma undan med det så lätt? Lathet och att låta bli att lyssna, bara antar att det är saker och ting som är fel och skriver ut recept till något du inte har, vilket jag fick. Det är irriterande och tröttsamt när man söker hjälp och i princip blir bortföst därifrån så snabbt som det bara går. Tragiskt. Det handlar om andra människors hälsa.
Ta tag i ert jobb eller så har ni ingenting där att göra.

Det är åtminstone det jag får lov att göra hädanefter, komma på benen igen och vara ifrån jobbet en stund. För mitt mående är inte bra och jag försöker hitta en lösning på vad det är för fel på mig, med min kropp. Den vill inte lika mycket som jag vill och egentligen orkar. Den har sagt ifrån ett tag nu, vilket sätter sig i psyket med att jag inte orkar göra saker och det gör mig otroligt deprimerad. För jag vill jobba, jag vill må bra, jag vill känna att jag lyckas. Just nu är det inte så. Jag ska få allting utrett och jag ska komma igen. Jag ska kunna ha mina svackor och motgångar, utan att jag känner att livet är meningslöst och låser in mig på rummet under täcket. Ska klara av utmaningar, ska tycka om mig själv, jag kommer att göra det en dag.

Under 4,5 snart 5 års tid har jag varit sjuk, fysiskt och psykiskt. Jag har på senaste fått gått igenom det värsta som kunnat hänt, motgång på motgång.
Men jag ger inte upp här. Jag har en bra grund med bra människor omkring mig, en bra bit på vägen med de som stöttar upp mig. Ska en dag kunna säga att jag är frisk, till 100% psykiskt. Bara inte idag.